Det moderna genombrottet i slutet av 1800-talet var bokstavligen ett 'brott' med gamla sedvänjor. Överallt spårade man en hektisk kvinnlig aktivitet. I alla  nordiska länder slöt sig kvinnorna samman i nationella kvinnoorganisationer för att föra fram kvinnosaken i de lagstiftande församlingarna och i offentligheten. Det var inte längre en fråga om huruvida kvinnor skrev, för det gjorde de! Ett kvinnligt genombrott var en realitet – både vad gällde mängden debuterande skönlitterära författare och mängden kvinnor, som deltog i den offentliga debatten.

I modernitetens kvinnliga text fanns det plats både för bredare miljöskildringar och för omskrivningen av en kvinnlig utvecklingshistoria. Tre debutromaner från Sverige, Norge och Danmark visade en gemensam modern tendens samtidigt som olikheterna visade spännvidden och motsägelserna i det kvinnliga genombrottet. Författarna var norska Amalie Skram, svenska Victoria Benedictsson och danska Adda Ravnkilde.