En rad författarinnor har dött för egen hand. Vi känner inte nödvändigtvis till deras motiv, även om de har varit föremål för spekulation både i samtiden och i eftervärldens litteraturvetenskapliga studier. Författarnas liv och verk har lästs och tolkats i ljuset av självmordets dramatik.

Svenskan Victoria Benedictsson skar halsen av sig med en rakkniv på ett hotellrum i Köpenhamn 1888. Danskan Tove Ditlevsen tog sömntabletter och lade sig att dö i Rude skov i mars 1976. Båda handlingarna kan mycket väl ha varit förenade med stor frid och försoning. Men eftervärlden har haft svårt att bortse från dramat: Liv och verk har flutit samman i en berättelse om undergångsdömda kvinnor.